Rss

Minnen från förr

Kommer ni ihåg hur lätt det var förr i tiden? För tio, eller till och med femton år sen? När nätpoker var något helt nytt som verkade dra till sig de allra sämsta och mest givmilda spelarna man kunde önska? När den som, som jag, hade spelat poker i Vegas i några år och hade hygglig koll på läget kunde rensa borden? Kanske är du en av dom som finansierade mitt hus och min bil, hoppas dock inte det haha!

Minns särskilt när det blev en riktig boom och varenda stjärna skulle in och lira i tv-sändningar, eller sitta med oss proffs i rökiga källarlokaler för att lära av dom bästa och få den där ”genuina” pokerkänslan (dvs rök, svett och ölrapar). En gång var det en snubbe, tänker inte nämna nån vid namn men det här var en kille som var rätt känd för att göra sig stora pengar på hästar vid den tiden. Han var absolut ingen kändis men vi som hängde i kretsarna och själva inte hade nåt emot en kväll på Solvalla med tio lök på fickan visste mycket väl vem det var.

Jag var inhyrd (ja! Han betalade mig pengar för att jag skulle vinna över honom i poker!) för att lära honom Texas och Omaha No Limit. Så jag åkte över till honom några kvällar, och det var verkligen helt sjukt. Minns första gången jag var där. Då hade han köpt in ett av dom dyraste pokerborden som finns, med läderstolar runtom och nån polare till honom som jobbade som professionell dealer. Markerna i plast var han inte mycket för så vi spelade med marker gjorda av brons, silver och guld – precis som medaljerna i OS! Mitt lärararvode betalades ut i en klassisk ”maffiarulle” dvs tusenlappar rullade stenhårt med en gummisnodd runt. Det är än idag bland det mesta jag har tjänat på en kvälls poker…

Comments are closed.