Rss

Battle of Malta – here I come!

Ett tag sedan jag uppdaterade min blogg nu, det ska erkännas. Men ska jag vara ärlig så har det inte hänt sådär extremt mycket, och jag tycker inte att man ska behöva skriva en massa om oviktiga händer som bara tråkar ut dig som besökare, för sakens skull. Nej, då är det bättre att spara på krutet, sikta noggrant och avfyra lite kvalitet då och då istället.

Nu kunde jag dock inte hålla mig från att berätta att jag har fått en plats i en riktigt spännande turnering, nämligen Pokerlistings Battle of Malta! Den kommer att gå av stapeln den sista veckan i november på Portomaso Casino, och ni som känner mig vet att jag är som fisken i vattnet i dessa omgivningar: det är nämligen alltid det första casinot jag besöker när jag är på Malta för att spela casinospel eller lira poker.

Malta poker

Det lilla jag vet om upplägget låter riktigt bra (och jag antar att mer information kommer att följa): bara €550 i buy in och €150 lakan i garanterade prispengar i ME. Dessutom är vackra Kara Scott värdinna! Det här är första året man provar den här turneringen på Malta men så som de olika pokersiterna gör reklam för den och delar ut buy ins som pris i turneringar skulle jag tro att startfältet kan bli riktigt intressant. Förhoppningsvis kan vi få se en skön mix av både live-specialister och nätpokerninjor!

Det går bra nu!

Minns ni hur jag berättade om en helt galen all in här för några inlägg sen? Glädjande nog kan jag meddela er trogna läsare av den här bloggen att flytet håller i sig! Jag är ju inte den som tror på tur normalt sett, men det är nästan så att den senaste veckan, eller till och med månaden, har fått mig att tvivla en del. Faktum är att jag just har gjort den bästa pokermånaden i mitt liv om man inte räknar med några enskilda turneringar som jag deltog i för många år sen!

Så varför går det så bra nu? Ingen aning faktiskt. Jag tycker inte att jag har förändrat mitt spel nämnvärt. Jag ligger fortfarande kvar på samma nivåer men har börjat spela på lite nya casinon och nätverk. Men jag tror inte att det är det. Kanske är det snarare så att jag har vant mig vid den här nivån? Dom som var bättre än jag förut har slutat, bytt nätverk eller rört sig uppåt i hierarkin medan jag succesivt har växt till att bli den största hajen i den här lilla sjön?

Jag vet faktiskt inte, men det känns faktiskt som att det inte är många som klår mig på dom här nivåerna nu. Visserligen hade det varit kul, och det taktiskt rätta, att flytta upp en nivå då och spänna bågen mot dom grabbarna där. Men det känns lite som att åldern börjar ta ut sin rätt. Jag är faktiskt rätt nöjd med att sitta där jag sitter och håva in pengar i ett lagom tempo.

Vilken pokerspelare ser ni upp till?

Förutom mig då?

Nä, skämtar såklart. Men det vore kul att veta vilka idoler ni har där ute? En del av er är nog tveklöst det unga gardet som gillar unga (jämfört med mig då iaf) killar om Viktor Blom (Isildur1) och IllariFIN medan andra kanske blickar tillbaka på proffsen med de långa karriärerna och faktiskt minns Doyle, Phil, Phil och Dan.

Jag hör nog till den sistnämnda kategorin måste jag säga, även om jag förstås respekterar de unga grabbarna enormt mycket. Vissa av dom är lite väl uppblåsta för min smak men en del är imponerande ödmjuka trots att dom bollar med miljoner så gott som dagligen. Där ligger man onekligen i lä, tror inte mina nerver skulle palla dom nivåerna ändå även om dom kanske gjorde det en gång i tiden.

Själv ser jag upp till Phil Ivey enormt mycket, jag tycker att han har tagit med en stor portion värdighet och stil till sporten, trots hans eventuella inblandning i diverse fuffens. Vi får väl se…

En annan idol är såklart Doyle Brunson. Att vara så gammal som han är och fortfarande släpa sig till casinot så gott som dagligen bevisar att han verkligen älskar poker så otroligt mycket som han säger. Ingen har väl egentligen gjort med för poker och dess popularitet och utveckling i modern tid än Texas Dolly?

 

Snabbpoker nåt att ha?

Har provat på att spela snabbpoker, eller speed poker, eller ZOOM poker, eller vad man nu ska kalla det, några gånger. Jag vet inte. På många sätt känns det som en naturlig utveckling, och jag vet att det är åt det här hållet det måste gå. Men samtidigt är det lite sorgligt att poker har reducerats ner till att bara spela så många händer som maximalt är möjligt varje timme. Att man inte längre får pausa, sätta brb som status, gå ut och ta en cigg eller chatta med nån trevlig motståndare medan man skinnar honom in till benet. Så jag vet inte.

För er som inte vet vad snabbpoker (ja jag tänker envisas med att kalla det för vad det är på svenska) så går det alltså ut på att man aldrig mer behöver sitta och vänta på att en hand ska spelas klart. Har man fått lankor så kastas man helt enkelt vidare till nästa bord där en ny giv börjar och man får en ny hand. Det här funkar förstås bara med en kritisk massa spelare, och jag vet inte hur många som måste spela samtidigt för att det ska gå rent praktiskt men det borde vara ganska många.

Nej, jag är som sagt en gammal trött och dryg traditionalist som råkar tycka att mitt eget välbefinnande och spelglädjen ska vara viktigare än att nå maximalt antal lirade händer per timme. Pengar är inte allt, liksom. Eller är dom det?

Pokerböcker nåt att ha?

Det var en öppet ställd fråga i rubriken som ni gärna får svara på. Själv tycker jag mycket om pokerböcker. På många sätt känns dom trevligare att läsa än en massa forum med proffstyckare som aldrig har levererat men tydligen kan allt om poker ändå. Men smaken är ju som baken och nån av er läsare kanske har andra åsikter?

Den första boken jag läste var av Phil Hellmuth tro det eller ej. Dom som känner mig vet att jag i princip är så lång ifrån Hellmuths spelstil som man kan komma, och att jag numera inte ger särskilt mycket för varken hans skills vid pokerbordet eller beteende överhuvudtaget.

Men hans bok var faktiskt bra för en nybörjare. Jag lärde mig mycket, framför allt disciplin att inte spela skitkort på nån slags förhoppning att jag nån gång skulle pricka ett otippat stegdrag och tjäna storkovan. Han lärde mig också hur man spelar låga PP på ett bra sätt, en kunskap som jag använder ännu idag.

Sedan dess har jag såklart hunnit läsa så gott som allt av värde som skrivits om poker, och även en hel del utan värde förstås. Men hittills saknar jag riktigt bra böcker om online poker. Har ni nån att tipsa en gammal bokmal om?

All in!

Jäklar vad det går bra nu! Både i bettingen och i pokern! Ni vet när det går sådär enkelt alltihopa? När man knappt behöver anstränga sig för att vinna helt galna summor pengar, när man läser sina nemesis-motståndare som en öppen bok och när fiskarna radar upp sig för att få ge pengar till hajen? Det är inte varje dag kan jag säga, så det gäller att njuta av det rejält.

Jag tänker inte gå in för mycket på detaljer då jag faktiskt råkar vara en av de som värdesätter sin anonymitet, men det har hänt att jag har dubblat upp rejält mer än en gång den här veckan. Veckor som börjar med en normal bankrulle och slutar med en som är 20 gånger så stor är fina veckor, det ska jag inte sticka under stol med. Nu är semestern fixad för i år, jag var riktigt snabb med att ta ut så gott som hela vinsten och boka hotell åt mig och en polare i solen. Det är förresten en ganska konstig grej va, att vi svenskar gillar att åka bort på sommaren, som ju är den enda uthärdliga tiden på året i det här landet. Men strunt samma, det är ju ännu varmare söderut, och spriten billigare hehe.

Kan inte låta bli att dela med mig av en all in (av fem) som lät mig dubbla upp hela bankrullen. Plockade 89 os och floppen gav tre åttor, 888. (Oturligt nog satt jag inte på 888 och lirade haha.) En snubbe ställde in direkt, och så en till, och så EN TILL! Jag kunde inte tro det. Helt sjukt. Syn såklart och det visar sig att alla tre sitter på PP! AA, AA och QQ. Helt stört, och jag tycker inte nån av dom gjorde fel i att ställa in egentligen. Otur bara att jag råkade sitta där. Tack killar, jag ska skänka er en tanke från flygplanet.

Kryddar med Sports Betting

Skrev ju i förra inlägget lite om att jag gillar att hänga på Betsson och Nordicbet mycket på grund av deras lätta och lösa poker, men också för att jag då och då inte riktigt kan motstå den gamla impulsen att slänga in några kulor på sport också. Och där tycker jag att framför allt Nordicbet i kombination med Bet365 är riktigt vassa.

När allt kommer kring så är jag nog en sån person som inte litar på slumpen. Jag skulle aldrig sätta mig framför en Jack Vegas maskin eller träska ner mig framför spelautomaterna i ett online casino. Visst, det är kul underhållning och tidsfördriv ett tag (speciellt när man är lita på lyran av nån anledning hehe) men i långa loppet så tror jag tillräckligt starkt på min egen kunskap och skicklighet för att foka på skicklighetsspel och spel där oddsen spelar roll. Jag vet att om jag bara gnetar på hårt i ett år och jagar värdeodds så kommer jag att gå plus på det, förmodligen tillräckligt för att leva på också.

Att beta hela tiden kräver dock rätt mycket kapital på en massa olika nätverk och bettingsajter. Jag föredrar att lira poker helt enkelt för att jag får lite bättre utväxling på mitt kapital där (vanligtvis i alla fall, dock inte alla veckor…) men jag skulle lika gärna kunna tippa sport. Och ett tag var jag också riktigt med i matchen, framför allt på fotboll och hästar. Svennespelen, men den som har spelat online vet också att oddsen man kan få är galet mycket bättre än vad som erbjuds av staten. Nu för tiden kryddar jag dock mest pokern med en och annan bet, i princip för kaffepengar. Det är kul när de går in och jag bygger en rulle i den kategorin också, och när jag förlorar så är det inte hela världen. Nån av er som betar parallellt med pokern?

Vilket pokernätverk är bäst?

Nu ska vi se om alla ni som läser den här pokerbloggen kan hjälpa mig med en grej. För närvarande så spelar jag poker på en hel j-kla massa olika nätverk. Det funkar för mig ändå, tycker om att kunna variera mig lite, grafiken är ju ofta det enda som skiljer. Funktionerna är alla desamma men det kan vara kul att byta lite motstånd ibland, på dom lite högre nivåerna så blir det ju lätt att man ser samma namn och ansikten/avatarer mest hela tiden och det är ju så olidligt tråkigt. Då blir det verkligen känslan av att sitta i bingohallen med samma gamla russin år ut och år in och nöta brickor.

Men nu kom jag visst bort mig lite och tappade poängen nånstans längs med vägen. Saken jag skulle komma till var: vilket pokernätverk tycker ni är bäst? Jag föredrar nog när jag tänker efter någonstans ändå Ongame som jag lirar hos Betsson och bwin. Känns gediget och bra på nåt sätt. Samtidigt så är jag lite svag för Microgaming på Nordicbet som också är en favorit. På Nordicbet är det dessutom strösslat med sports bettare som kommer in i pokerhörnan för att bränna sina hårt ihopgnetade spelvinster, något som passar mig alldeles utmärkt. Kombinerat med att jag då och då gillar att beta lite själv så känns det, tillsammans med Betsson, som rätt bra ställen att hänga.

Dom amerikanska sajterna ger jag inte mycket för. Känns mest som mygel allihopa efter det som hände i vintras. Men som sagt, vad tycker ni?

Minnen från förr

Kommer ni ihåg hur lätt det var förr i tiden? För tio, eller till och med femton år sen? När nätpoker var något helt nytt som verkade dra till sig de allra sämsta och mest givmilda spelarna man kunde önska? När den som, som jag, hade spelat poker i Vegas i några år och hade hygglig koll på läget kunde rensa borden? Kanske är du en av dom som finansierade mitt hus och min bil, hoppas dock inte det haha!

Minns särskilt när det blev en riktig boom och varenda stjärna skulle in och lira i tv-sändningar, eller sitta med oss proffs i rökiga källarlokaler för att lära av dom bästa och få den där ”genuina” pokerkänslan (dvs rök, svett och ölrapar). En gång var det en snubbe, tänker inte nämna nån vid namn men det här var en kille som var rätt känd för att göra sig stora pengar på hästar vid den tiden. Han var absolut ingen kändis men vi som hängde i kretsarna och själva inte hade nåt emot en kväll på Solvalla med tio lök på fickan visste mycket väl vem det var.

Jag var inhyrd (ja! Han betalade mig pengar för att jag skulle vinna över honom i poker!) för att lära honom Texas och Omaha No Limit. Så jag åkte över till honom några kvällar, och det var verkligen helt sjukt. Minns första gången jag var där. Då hade han köpt in ett av dom dyraste pokerborden som finns, med läderstolar runtom och nån polare till honom som jobbade som professionell dealer. Markerna i plast var han inte mycket för så vi spelade med marker gjorda av brons, silver och guld – precis som medaljerna i OS! Mitt lärararvode betalades ut i en klassisk ”maffiarulle” dvs tusenlappar rullade stenhårt med en gummisnodd runt. Det är än idag bland det mesta jag har tjänat på en kvälls poker…

Känslan av en bad beat

Okej, så förra veckan gick lite trögt tyckte jag, men jag slapp åtminstone dom riktigt sviniga bad beatsen som brukar ackompanjera pokerrelaterade skitveckor. Tyckte jag kommit rätt lindrigt undan, men självklart ska man aldrig hoppas för mycket eller bli högmodig, för då går det som det går!

Satte mig på Betsson Poker och började lira lite lugnt på 2/4 för att värma upp. Ibland händer det att jag spelar 2/4 hela kvällen mest för att det är ganska enkla pengar även om det går så förbannat långsamt att få ihop en fin stack för det mesta. Igår blev det dock inte så mycket mer än nån timme framför datorn innan jag var tvungen att stänga av. Det är bra att ha regler för bankrullen, money management och vad man ska göra när man känner att man börjar tilta…

Hade växlat ett par bord som jag inte kände mig så bekväm med och kom in på ett bord där det satt en kille (eller tjej såklart men ja ni vet) och praktiskt taget gav bort sina pengar. Calling station stod praktiskt taget stämplat i pannan på karln. Enkla pengar tänkte jag och det gick också skitbra en bra stund. Men sen…

Sen kommer det in en ny lirare som spelar tokaggressivt i typ tio händer i rad, vinner några av dom med okej kort men det märks att han är lös. Jag plockar KJ suited och får upp TQA. Nötstege på flopp, inte helt fel. Så jag ligger på och stationen synar såklart, liksom nya liraren. Turn kommer med en till tia och jag ligger på och får syn. På river får vi se en helt betydelselös (tror jag) femma och jag sätter stationen på par i Ess (vilket han också hade, sa han åtminstone) och lösliraren på tvåpar eller samma stege. En fin split i värsta fall. Ställer in och stationen lägger sig, men jag får syn från lösingen som har med marker än jag.

55.

Kåk i femmor och tior.

Alltså…